6 januari 2010
Majida Abu Rahmah berättar för ISM om sin man Abdallah, lärare och jordbrukare från byn Bil'in som fördes bort från sitt hem en natt i december av israelisk militär.

Abdallah Abu Rahmah t.h. tillsammans med Ela Bhatt, Desmond Tutu, Jimmy Carter, Fernando Cardoso, Mary Robinson och Gro Brundtland från "the Elders" när de besöker Bil'in-invånaren Basem Abu Rahmas grav. Basem sköts till döds av israeliska militär under en fredfull demonstration.

På Internationella dagen för mänskliga rättigheter 2008, var min man Abdallah Abu Rahmah i Berlin för att motta en medalj från World Association for Human Rights. Samma dag året därpå, den 10 december 2009, fördes Abdallah bort två på natten av israeliska soldater som bröt sig in i vårt hem på Västbanken. Abdallah greps med samma motivering han tilldelades priset - hans ickevåldsliga kamp för rättvisa, jämlikhet och fred mellan Israel och Palestina.

Min man är lärare och jordbrukare i den palestinska byn Bil'in. När Israel byggde sin apartheidmuren här berövades Bil'in från mer än hälften av sin mark, i syfte att underlätta utbyggnaden av den olagliga bosättningen Mattityahu East. Som svar på detta började Abdallah och andra invånare sin kampanj med icke-våldsligt motstånd. Varje fredag de senaste fem åren har vi tågat, tillsammans med israeliska och internationella supportrar, för att protestera mot stölden av vårt land och våra försörjningsmöjligheter.

I september 2007 fastslog Israels högsta domstol att muren i Bil'in är olaglig och bör flyttas. Drygt två år senare, står muren kvar, orörd. Många misströstade men Abdallah sa att trycket från vår kampanj och det internationella stödet har förmågan att riva ned muren.

Medan gräsrotskampen växer här har försöken att stoppa våra aktioner intensifieras. Armén har fått i uppdrag att använda vapen mot demonstranterna och gripa deltagare. Vår älskade vän, Bassem Abu Rahmah, mördades av israeliska soldater när han försökte prata med dem under en demonstration. Sjuttiosju andra har gripits under våldsamma razzior om nätterna.

Bland de övriga gripna finns Abdallahs kusin, Adeeb Abu Rahmah, som liksom Abdallah aldrig har missat en demonstration och var aldrig våldsam. Adeeb, en far till nio barn, har suttit i fängelse i fem månader utan någon frihet i sikte. Sedan den första gången vårt hem invaderades vaknar vår sjuåriga dotter Luma skrikande och fem år gamla Layan väter sängen. Endast vår nio månader gamla son Laith ler fortfarande och jollrar, men jag gråter när han ropar efter sin pappa.

Ledare som förre presidenten Jimmy Carter och ärkebiskopen Desmond Tutu, en av ledarna för Sydafrikas anti-apartheidkamp, har besökt vår by. De stod med Abdallah invid Bassems grav i augusti förra året. Mr. Tutu sa då:

precis som en enkel man vid namn Gandhi ledde den framgångsrika ickevåldskampen i Indien och enkla människor som Rosa Parks och Martin Luther King ledde kampen för medborgerliga rättigheter i USA, leder enkla människor här i Bil'in en icke-våldsam kamp som kommer att ge dem deras frihet

På eftermiddagen innan han greps, förberedde Abdallah ett tal som skulle läsas på hans vägnar till World Association for Human Rights, eftersom Israel inte tillät honom att resa till Tyskland för ceremonin. Abdallah skrev:


Jag önskar jag kunde vara med er och dela glädjen med våra kollegor som tilldelades årets pris och fira 20-årsdagen av avskaffandet av Berlinmuren med er. Men ockupationen berövar oss inte bara en självständig stat, mark, och så ofta våra liv, den fråntar det oss också många vackra stunder.

Min mor gick bort på ett sjukhus i ockuperade Östra Jerusalem, vår historiska huvudstad, i augusti men den israeliska ockupationen vägrade mig tillstånd att vara med henne. En israelisk vän höll en mobiltelefon vid min mors öra så att jag kunde säga adjö till henne och tacka henne för all den kärlek hon har gett mig. I mörkret av ockupationens alla svårigheter har solidariteten från människor som söker rättvisa, som ni alla över hela världen, gett oss styrka.


Till skillnad från Israel har vi har inga kärnvapen och ingen armé. Men vi varken önskar eller behöver dessa saker. Med ert stöd och rätten på vår sida kommer vi att riva Israels apartheid-mur.

Tolv timmar efter Abdallah fördes bort till ett militärfängelse, lyssnade jag till president Obama när han mottog Nobels fredspris och talade om "de män och kvinnor i världen som fängslats och misshandlats i strävan efter rättvisa." Jag tänkte på Bassem, Adeeb och min man och undrade om president Obama kommer att vidta åtgärder för att stödja vår kamp för frihet.

MAJIDA ABU RAHMAH