22 december 2011
En bred koalition ur det palestinska samhället önskade 2005 en bojkott av Israel med befrielsen av Sydafrika som förlaga. Sedan dess har många artister sagt nej till att spela i landet. Men inte svenska Roxette. Palestinagrupperna i Sverige och Isolera Israel skriver om en kampanj som inte lyckades – den här gången.

ANC-galan Svensk Rock Mot Apartheid 1985

Fria Tidningen Debatt 13 december 2011

”Artister gjorde rätt som vägrade spela i Sydafrikas Sun City tills apartheid föll… Och vi gör rätt som vägrar spela i Israel…” — Roger Waters [1]

Musikartister som avstått konserter i Israel av moraliska skäl inkluderar Roger Waters, Elvis Costello, Devendra Banhart, Pixies, Klaxons, Gorillaz Sound System, Gil Scott-Heron, Faithless, Annie Lennox, Natacha Atlas, Jello Biafra, Ewan Pearson, Pete Seeger, Tindersticks, Massive Attack, Martha Fritzila och många fler.

Rörelsen tog fart 2005 då palestinska civilsamhället, inspirerat av hur bojkott befriade Sydafrika från apartheid, bad omvärlden att agera mot Israels apartheid på samma sätt [2]. När ett helt folk – en bred koalition av partier, fackföreningar, sociala rörelser och så vidare – ber omvärlden att inte ge stöd till det system av förtryck de levt under i ett halvsekel, då kan uppropet inte ignoreras.

Besvikelsen var stor hos anti-apartheidrörelsen när det i våras annonserades att Roxette bokat in en konsert i Tel Aviv den 22 oktober. Stora och folkkära Roxette har stort symbolvärde. Nu kunde de inte undvika att ta ställning; antingen bryta mot bojkott-uppropet eller avboka konserten.

En rad människorättsorganisationer skrev till Roxette om detta som ibland kort och gott kallas Sydafrika 2, till exempel av Israels tidigare FN-ambassadör Dani Gillerman [3]. Även inom Israels erkända gränser, inklusive Tel Aviv, upprätthålls ett apartheidsystem som diskriminerar palestinska medborgare i Israel.

Roxettes managementbolag Dimberg svarade att det inte finns sanktioner som hindrar spelningar i Israel. Det stämmer, liksom att det inte fanns legalt hinder att spela i Sydafrika.

Roxette har alltid haft en stark kommersiell ådra, men inte på bekostnad av etik. 1985 uppträdde Marie och Per, samt trummisen Pelle Alsing, i den utsålda och tv-sända ANC-galan – Svensk rock mot apartheid; en av de finaste stunderna av artistsolidaritet i Sverige. Såg de inte motsägelsen mellan ställningstagandet 1985 och 2011? Hade de inte lyssnat på Nelson Mandela: ”Vi vet allt för väl att vår frihet inte är komplett utan palestiniernas frihet.” [4]

Per svarade själv 12 september i Israels TV2 [5]:
- Reporter: De kommer för första gången till Israel och vi frågar dem om politiken.
- Per: Vi handlar helt om musiken. Om det finns folk som vill höra våra sånger, självklart kommer vi komma och spela.

Men man behöver inte gå längre än till konsertarrangören Shuki Weiss för att få veta att: ”Detta gäller mer än musik-branschen; det är också till gagn för staten Israel. Vi måste ha artister som kommer hit, varandes ambassadörer för Israel…” [6]

Artister används till att ge sken av en stat där ockupation och apartheid är marginella aspekter. Nu annonserades Roxette på Israels turistdepartements webbsajt som ett positivt sken bland reklam för östra Jerusalem och Döda havet som turistmål i Israel; inte ett ord om att områdena är ockuperade och plågade av folkrättsbrott.

Sena avbokningar har hänt tidigare så den internationella kampanjen fortsatte. Fler brev, en apartheidversion av Joyride videon, modifiering av konsertaffischer på stan, flygblad vid en konsert, meddelanden på facebook och twitter. Kampanjen dokumenterades på call2roxette.wordpress.com.

Dagen före konserten filmade Per gitarristen Christoffer Lundquist och Pelle lekandes i gamla stan i ockuperade östra Jerusalem, till synes oberörda av den etniska rensningen alldeles i närheten [7]. Men det fanns hopp att vandringen bland koloniala bosättningar skulle lämna intryck.

22 oktober 2011 i Tel Aviv spelade Roxette inför 12 000 entusiastiska åskådare och bröt mot bojkott-uppropet. Besvikelsen hos anti-apartheid rörelsen är avgrundsdjup.

[1] http://guardian.co.uk/commentisfree/2011/mar/11/cultural-boycott-west-bank-wall
[2] http://bdsmovement.net/call
[3] http://alternativenews.org/english/index.php/topics/economy-of-the-occupation/3594-bds-works-israeli-businessmen-plan-peace-initiative-to-head-off-bds-south-african-isation-of-israel
[4] http://anc.org.za/show.php?id=3384
[5] http://call2roxette.wordpress.com/2011/10/13/roxette-of-course-were-gonna-come-and-play-in-israel
[6] http://dmme.net/interviews/weiss.html
[7] http://call2roxette.wordpress.com/2011/10/28/roxette-in-occupied-east-jerusalem

(ISM är del av nätverket Isolera Israel)

ENGLISH

“Artists were right to refuse to play in South Africa’s Sun City resort until apartheid fell... And we are right to refuse to play in Israel...” -- Roger Waters [1]

Musical artists who have refrained from concerts in Israel for moral reasons include Roger Waters, Elvis Costello, Devendra Banhart, Pixies, Klaxons, Gorillaz Sound System, Gil Scott-Heron, Faithless, Annie Lennox, Natacha Atlas, Jello Biafra, Ewan Pearson, Pete Seeger, Tindersticks, Massive Attack, Martha Fritzila, and many more.

The movement took off in 2005 when Palestinian civil society, inspired by how boycott liberated South Africa from apartheid, called on the world to act against Israel’s apartheid in the same way [2]. When an entire people – a broad coalition of parties, trade unions, social movements etc – call on the world to not give support to the system of oppression that they have lived under for half a century, then the call can not be ignored.

The disappointment was great in the anti-apartheid movement when it was announced last spring that Roxette had booked a concert in Tel Aviv on 22 October. The great and beloved Roxette have a large symbolic value. Now they could not avoid to take a position; either violate the boycott-call or cancel the concert.

A number of human rights organisations wrote to Roxette about this which is sometimes in short called South Africa 2, for example by Israel’s former ambassador to the UN, Dani Gillerman [3]. Also within Israel’s recognised borders, including Tel Aviv, an apartheid system is upheld which discriminates Palestinian citizens of Israel.

Roxette’s management company Dimberg replied that there are no sanctions which prohibit performances in Israel. This is true, just like there was no legal impediment to perform in South Africa.

Roxette have always had a strong commercial vain, but not at the expense of ethics. In 1985, Marie and Per, as well as the drummer Pelle Alsing, performed at the sold-out and tv-broadcasted ANC-gala – Swedish rock against apartheid; one of the finest moments of artist solidarity in Sweden. Did they not see the contradiction between the position in 1985 and 2011? Had they not listened to Nelson Mandela: “We know too well that our freedom is incomplete without the freedom of the Palestinians.” [4]

Per replied himself on 12 September on Israel’s Channel 2 [5]:
- Reporter: They are coming for the first time to Israel and we ask them about the politics.
- Per: We’re all about the music. If there’s people who want to hear our songs, of course we’re gonna come and play.

But one does not have to go further than to the concert promoter Shuki Weiss to learn that: “This is more than the music business, it’s also for the benefit of the State of Israel. We have to have artists coming over, being ambassadors of Israel...” [6].

Artists are used to give appearance of a state where occupation and apartheid are marginal aspects. Now Roxette were announced on the Israeli ministry of tourism’s website as a positive shine among advertisements for East Jerusalem and the Dead Sea as tourist locations in Israel; not a single word mentioning that these areas are occupied and tormented by crimes against international law.

Late cancellations have happened before so the international campaign continued. More letters, an apartheid version of the Joyride video, modification of concert posters in town, flyers at a concert, messages on facebook and twitter. The campaign was documented at call2roxette.wordpress.com.

The day before the concert, Per filmed the guitarist Christoffer Lundquist and Pelle playing in the old city of occupied East Jerusalem, seemingly unmoved by the ethnic cleansing in the neighbourhood [7]. However, there was hope that the walk among colonial settlements would leave an impression.

On 22 October 2011 in Tel Aviv, Roxette played before 12 000 enthusiastic spectators and violated the boycott-call. The disappointment of the anti-apartheid movement is abysmal.

PALESTINAGRUPPERNA I SVERIGE OCH ISOLERA ISRAEL