info@ism-sweden.org Läs mer
ISM, glob International Solidarity Movement Sweden
Nyheter|Om oss|Reseberättelser|Kontakt|Länkar|Att resa|Press|Stöd oss: BG 5588-2732
Reseberättelser

2011-01-22
>> 30/7 2010. Berättelse från Ni'lin
2010-10-23
>> Att leva ett normalt liv här är helt omöjligt
2010-10-22
>> Pojken på cykeln
2010-10-07
>> ISM-aktivist greps av israelisk militär
2010-02-10
>> "Bosättare tar över" - vittne berättar
2010-02-03
>> Brev från cell 108 i Israel
2009-11-06
>> Världens viktigaste teater
2009-10-12
>> Jag är en säkerhetsrisk
2009-01-14
>> Istället för nyårsfirande
2008-08-21
>> Ahmed och Yousef
2008-08-04
>> En dag med ISM i Palestina - 1 juli 2008
2008-08-02
>> Nilin blöder.
2008-07-13
>> Mahmoud, Hassan, Mustafa
2008-06-27
>> Tulkarem 7 juni 2008
2008-04-13
>> Reseberättelse från Azzoun

Nyhetsarkiv

Tulkarem 7 juni 2008

27 juni 2008

Yrvaken stiger jag ur taxibussen i Tulkarems centrum. Värmen är inte lika tryckande idag. Jag ser mig omkring i folkvimlet och bestämmer mig för att promenera upp för en backe. Som utlänning i Tulkarem drar jag genast till mig uppmärksamhet och hälsningsfraserna "Hello" och "marhaban" regnar över mig. För den israeliska armen är Tulkarem ett fruktat motståndsnäste och de många kulhålen i fasaderna vittnar om gångna invasioner. Tulkarem är en stad och ett flyktingläger från 1948. Det är trångbott och fattigt.

Jag står och funderar på att ringa Adel som ska ta mig till dagens demonstration i byn Shufa några kilometer utanför staden när jag blir invinkad till ett kafe av en man som presenterar sig som Ahman och som genast serverar mig kaffe. Jag inleder en stapplande konversation på haltande arabiska innan Ahman frågar "Sprechen Sie deutsch?". Efter fem år i Bayern talar han bra tyska och vårt samtal tar en intressantare vändning. Han förklarar att alla bilar som vi ser med gula nummerplåtar är israeliska palestinier, alltså de som blev kvar i Israel efter fördrivningen 1948. De har tagit sin lediga fredag till att åka och handla billigt i Tulkarem. De ockuperade palestinierna har gröna och vita nummerplåtar. Att de har olika färg gör det enklare för armen att skilja ut vem som får resa på bosättarvägarna i Palestina. Jag frågar honom hur livet är i Tulkarem. "Scheisse, svarar han direkt. Jag är flykting i mitt eget land och vi är beroende av matleveranser från FN. Hur kan jag förklara det för mina barn? Vi borde leva i ett land tillsammans judar och muslimer som bröder. Problemet är att Israel inte vill ha fred. De kan inte både ta vårt land ifrån oss och samtidigt vilja ha fred, det går inte." Ahman suckar och tänder ännu en cigarett medan jag förklarar vad jag gör här, att jag ska delta i en protest i Shufa, två km söderut. Tyvärr gör armens avspärrningar runt en växande israelisk bosättning att byborna måste ta en omväg på 25 km för att komma till Tulkarem.

Efter en stund kommer Adel, en kedjerökande journalist från Tulkarem och hämtar mig. Jag tar adjö av Ahman och skyndar vidare i min väns fotspår.

OSCAR


International Solidarity Movement är en växande rörelse av palestinska och internationella aktivister som arbetar med...