12 oktober 2009
Natten till torsdagen den 8 oktober blev jag nekad inträde till staten
Israel, då jag sökte visum på Ben Gurion flygplats i Tel Aviv. Allt jag
hade med mig togs ifrån mig och jag hölls sedan i förvar i 30 timmar, varpå jag tvingades på ett plan som skulle ta mig hemåt igen. Det sades mig att jag inte får komma tillbaka på tio år, vilket för mig personligen betyder att jag under den tiden inte kommer kunna träffa mina palestinska vänner, ej heller familjen utanför Nablus som kallar mig för deras svenska dotter.

Anledningen till att jag nekades inträde var att jag under min vistelse i området oktober 2008 till januari 2009 befann mig på Västbanken. Där deltog jag i det ickevåldsliga, palestinska motståndet mot den israeliska ockupationen. Eller som de israeliska myndigheterna säger: "you are being denied entry for security reasons".

"Security reasons" betyder i praktiken att jag nekas inträde för att jag som ickevåldslig fredsaktivist har spenderat mina tre månader med att göra saker som:
– att följa palestinska barn till och från skolan för att försöka förhindra att de blir attackerade verbalt och fysiskt av israeliska bosättare och israelisk militär
– att skörda oliver med palestinska familjer som ofta blir attackerade av israeliska bosättare och hindrade från att ta sig till sina olivlundar av den israeliska militären
– att delta i fredliga demonstrationer mot muren och dess annektering av palestinsk mark
– att skriva rapporter och pressmeddelanden om de övergrepp jag såg
– att sova hemma hos rädda palestinska barnfamiljer vars hus får nya hål i fönstren varje natt från de stenar som israeliska bosättare kastar mot dem.

Att detta klassas som en säkerhetsrisk för staten Israel vill jag starkt ifrågasätta. Men bortsett från säkerhetsfrågan synes det mig fullkomligt fel att de israeliska myndigheterna är de som kontrollerar tillträdet till Palestina. Anledningen till att det är de som bestämmer huruvida jag kan ta mig till Västbanken eller inte, är enkel. Det är de som har vapen, den militära kontrollen över alla gränser, makten. Men är det riktigt att ockupationsmakten bestämmer vem som har tillträde till det ockuperade området? Naturligtvis inte. För självklart kommer urvalet i tillträdesprocessen påverkas av ockupationsmaktens intressen snarare än det ockuperade folkets. Det är en ordning som strider emot internationell lag såväl som alla påståenden om att Israel skulle vara en demokrati. Att vara en rasistisk ockupationsstat är absolut oförenligt med att vara en demokrati.

Att EU, och Sverige som en del av EU, tillåter ockupationen av Palestina att fortgå skadar vår egen trovärdighet som en demokratisk stat likaväl som EUs trovärdighet som ett demokratiskt samfund. Västvärldens lathet, feghet och ekonomiska intressen får inte stå i vägen för rättvisa och mänskliga rättigheter. Jag har själv sett och upplevt den negativa särbehandlingen av palestinier på Västbanken – för att inte ens tala om situationen i Gaza – genom allt från apartheidvägar endast avsedda för israeler, till ändlösa checkpoints (vägspärrar) och obegränsat våld där de israeliska förövarna aldrig ställs inför rätta.

Jag vill med denna text uppmana till handling. Jag efterlyser ett agerande från våra svenska politiker. En politik som på riktigt kräver att även Israel efterföljer Genevekonventionerna och våra mänskliga rättigheter. Jag efterlyser en bojkott där inga samarbeten, varken ekonomiskt eller på andra plan, ingås med Israel så länge ockupationen fortgår. Jag efterlyser en konsumentbojkott: köp inte israeliska varor! Var och en av oss konsumenter har makten och därmed även ansvaret att göra aktiva val i vår konsumtion av varor. Många kommer nu som alltid att säga "Varför ska lilla Sverige vara det land som börjar?" Varför inte? Även små länder ska väl kunna leva upp till stora ord som demokrati och mänskliga rättigheter. Agera mot ockupationen av Palestina, Sverige!

MAJA BACKLUND, ISM MALMö